Konsten att vara lycklig. Att vara tillfreds med sin lycka är för mig otroligt svårt. Jag är ständigt på jakt efter någonting bättre, större och mer magnifikt än det jag redan har. När lyckan väl slår till blir jag paff och känner mig ofta väldigt vilsen. Lycka är någonting jag inte är van vid. Lycka är någonting främmande och i många fall tycks denna lycka kännas farlig.
Jag har mycket som gör mig lycklig i skrivandes stund. Jag har en otrolig pojkvän som jag älskar. Ett ljus i tunneln gällande företagen och föreningslivet börjar också få tillbaka sin forna struktur. Men med den lycka jag känner så känner jag mig samtidigt så otroligt rädd. När jag nu har någonting så har jag mycket att förlora.
Ett liv med brustet hjärta, miserabla framtidsdrömmar och ångest känns underligt nog mer lockande. Då det bara finns en väg upp kan det inte bli värre. Nu känns det som att minsta felsteg kommer att ta mig ner på botten igen. Det träsk som suger ner en och man måste kämpa så tappert bara för att orka andas. Men samtidigt som jag fruktar detta så strävar jag mot det. Den tryggheten som finns i att ligga på botten. Den del av mig som kvävs av den lycka jag känner längtar till det välbekanta. De varma tårarna, den iskalla känslan i magen, ensamheten och de desperata försöken att känna någonting utöver tomhet och likgiltighet.
Jag har mycket som gör mig lycklig i skrivandes stund. Jag har en otrolig pojkvän som jag älskar. Ett ljus i tunneln gällande företagen och föreningslivet börjar också få tillbaka sin forna struktur. Men med den lycka jag känner så känner jag mig samtidigt så otroligt rädd. När jag nu har någonting så har jag mycket att förlora.
Ett liv med brustet hjärta, miserabla framtidsdrömmar och ångest känns underligt nog mer lockande. Då det bara finns en väg upp kan det inte bli värre. Nu känns det som att minsta felsteg kommer att ta mig ner på botten igen. Det träsk som suger ner en och man måste kämpa så tappert bara för att orka andas. Men samtidigt som jag fruktar detta så strävar jag mot det. Den tryggheten som finns i att ligga på botten. Den del av mig som kvävs av den lycka jag känner längtar till det välbekanta. De varma tårarna, den iskalla känslan i magen, ensamheten och de desperata försöken att känna någonting utöver tomhet och likgiltighet.